Du vet hur det är. Du är packad och på väg hem, natten mot lördag. Du åker röda linjen söderut, från Östermalmstorg, och ska byta till grön västerut på Centralen, och precis när du kliver ut på perrongen slår dörrarna till Hässelbytåget igen, och det var det. Sista tåget, stationen stänger och du måste gå hem, taxi är inte ett alternativ. Det var la gôtt.
På Vasagatan bestämmer du dig för att, visst, som belöning/tröst blir det hamburgare på väg hem. McDonald's, nja, Max, ja. Ett Greenmål ska du ha, liten milkshake och vatten istället för mellanläsk. Men milkshakemaskinen är trasig säger snubben i kassan så det får bli en cola light med en smak av besvikelse. Du sätter dig i ett bås och känner lika delar skam över livet, personen och situationen, och belåtenhet när du dippar extrasaltade frites i ketchup, och plockar flarn av isbergssallad täckta i dressing ur det prassliga papperet på brickan framför dig.
En kaffe på det, sen är du redo för tjugominutaren på Torsgatan längs järnvägen. En vända på toa först bara, men både herr- och damtoaletten är ur funktion. "Sure", tänker du, och går fram till kassorna för att ifrågasätta sannolikheten i att båda toaletterna samtidigt har brakat ihop. Men så är det, tydligen. Inget att göra åt det. Tillsammans med krav på kvitto, som du i och för sig har, för att få ut det utlovade kaffet får det dig att känna dig snuvad på konfekten, så du går tillbaka till bordet och sprider ut soporna du lämnat efter dig på och runt din sittplats. "Där fick dom", känner du under det att du dricker ditt kaffe, och medan ett par sydeuropeiska medelålders kvinnor med blicken undrar vad fan du håller på med. Varpå du går iväg för att kissa bakom en grillkiosk på Norra bantorget.
Nästa morgon när du vaknar har det där isblocket som suttit mot väggen i kylskåpet smält och sipprat ut genom dörren så att det ligger två liter vatten i en pöl på golvet i köket/hallen. Ja, du vet hur det är.