I B + the bitches

I morse åt jag frukost till Nyhetsmorgon och en ansenlig del av programmet vigdes åt Ingmar Bergman, förstås. Annika Jankell intervjuade dels Bergmankännaren Maaret Koskinen och dels tre kvinnor som arbetat nära honom under lång tid, en klippare, en producent, en kostymör, eller något sådant. I båda intervjuerna tog Jankell upp ämnet "Bergman och kvinnorna", vilket ju också fått några spaltmeter tidigare i veckan.

Och synen på hans kärleksliv fascinerar mig mycket. Nu är jag knappast någon expert på hur detta såg ut, men så mycket vet jag, att han har nio barn med sex olika kvinnor, flera gånger var otrogen, vid flera tillfällen lämnade fru och barn för nya romanser, och det var ofta/alltid fråga om mycket yngre kvinnor. I nio fall av tio är detta ett beteende som samhället ser snett på; så beter sig dem vi lite slarvigt brukar kalla svin. Men i detta fall talar man snarare om något slags magisk attraktionskraft, om hur han kände sig som "en lesbisk man", som kvinnorna kunde relatera till på samma sätt som de relaterade till andra kvinnor. Den som ändå vore sådan.