"You know how you're always trying to get things to come out perfect in art, because it's real difficult in life"

Den senaste veckan har jag sett om och i vissa fall, faktiskt, för första gången sett Annie Hall, Manhattan, Hannah and her sisters och Crimes and misdemeanors. Det resulterade förstås i ett makalöst New York-sug. Jag kan i nuläget inte tänka mig något mer angeläget än att glida runt i regnet på Manhattan, förbi slitna tegelhus och små butiker, gå på bio, lyssna på jazz, ta promenader genom en höstig Central Park eller längs vattnet under Queensborough Bridge. Nästan lika angelägna känns Allens kläder, framförallt i 80-talsfilmerna, i rymlig ullrock med uppvikt krage, bruna manchesterbyxor, skjorta och pullover. Mixat med utseendet på kanadensiska skogshuggare, torskfiskare i nordatlanten och skinheads blir det hösten ideala och mycket spretiga look. Vi får se hur det går.

Gemensamt för alla filmerna är väl kärleksmysteriet, eller vad vi ska kalla det; trasslet i relationen kvinna-man, blixförälskelse och passion, otrohet, uppbrott och förkrossning. Nu är det ju fråga om filmens värld, men det är ändå intressant att jämföra med min verklighet. I princip alla jag känner lever antingen i mer eller mindre långvariga förhållanden eller i nästan totalt celibat. Alltså, var existerar det liv som Allen ständigt porträtterar i sina filmer, där man glider in och ut ur relationer, har komplicerade vänsterprassel, flirtar med okända människor på dagtid, och delar ut spontana kyssar lite då och då, här och där? Inte omkring mig i alla fall. Eller gör det det, men jag får inte delta?

Det går också mycket lätt att bli knäckt av hur snyggt det faktiskt är möjligt att konversera med en kvinna, antingen man är intresserad, och helt naturligt framstår som intelligent och charmig, eller man är på en värdelös date som istället för likstel blir ett levande ordkrig, eller man grälar stormigt om någon jävla skitsak. Återigen, det är fiktion, skapat av ett filmgeni, men ändå.

Hur som helst påmindes jag också om att Annie Hall och Manhattan är två av mina tre, åtminstone fem, absoluta favoritfilmer. Och så undrar jag hur det kommer sig att den nya American Apparel-butiken på Götgatan tapetserats med Woody Allen-bilder.