Han som sa't han var't

I veckan har jag sprungit en hel del hos gatans tobaksbutik; jag har hämtat och lämnat paket, dessutom äntligen köpt ett frankerat kuvert till kontraktet som jag skrev under för exakt en månad sen. Varje gång jag har varit där har jag kommit på mig själv med att stå och sniffa lite försiktigt, liksom för att komma på varifrån den där stickande fräna lukten kommer ifrån. Och när jag var där idag kunde jag äntligen hitta källan: tobaksbutiksinnehavaren. Han luktar svett på ett sådant sätt att man, om valet förelåg, skulle föredra om en bakis/tacomätt Robinson-Robban mökade en i ansiktet istället.

En stund senare i omklädningsrummet på Eriksdalsbadet kände jag den igen. Svetten. Jag tittade till höger, till vänster och försökte förstå vem det var. Och tanken slog mig plötsligt att det kanske inte var andra som spred den, utan att det var jag som bar den med mig, från tobaksbutiken, till gymmet, och överallt. Men så var det gud ske lov inte; det var den långhåriga slackern som bytte om precis intill. Själv luktade jag i det närmaste gott (Kiehl's Deluxe Hand & Body Lotion with Oatmeal and Aloe Vera, "Coriander"!). Skönt att veta eftersom rimligheten i att det var jag som luktade ändå låg strax under femtio procent.