Badhusreglerna

Efter ett lika oförtjänt som omotiverat sommaruppehåll har jag i veckan tagit tag i träningen igen. När jag för första gången började träna under slutet av våren skrev jag om män i omklädningsrumsmiljö, och jag känner att det kan vara dags att konstatera ett par saker återigen.
För mitt på dagen en regnig höstlördag visade sig vara en mycket dålig tidpunkt att besöka en bad- träningsanläggning. Jag föreställde mig naivt att det skulle vara ganska tomt, lugnt och skönt. Trots att jag tidigare har varit där under helger. Det var förstås fel. Visst, träningsområdet var helt ok, vuxet, städat. Men i omklädningsrum och duschar var läget ett annat – pappor och deras barn. Jag träffar mycket få barn och känner mig helt obekant med deras sätt att vara. Efter någon timme på Eriksdalsbadet vet jag nu att de är påfrestande, framförallt för att de har ett så ostringent rörelse- och beteendemönster. Men det kan väl vara ok. Värre är deras pappor som bara för att de har barn med sig tillåter sig att sitta och skrika i bastun, vrida vattnet ur baddräkter på omklädningsrumsgolvet och generellt dålig hyfs.

Det har ju tidigare surats över föräldrar med barnvagnar som anser att de har all rätt i världen att komma fram var som helst, oavsett vem och vad som står i vägen. Och jag antar att det är samma attityd i omklädningsrummet. Som vanlig vuxen människa, ensam eller i grupp med andra vuxna människor, gäller vissa regler. Men så fort man har barn med sig är det tydligen ok att tumma på dem. Det gillas ej.

För övrigt lyssnade jag en stund till På minuten när jag kom hem och åt lunch. Program som Lantz i P1 och Jonas val har kritiserats för att vara icke P1-mässiga; de är/var för flamsiga eller hade för lite av kanalens övriga torra korrekthet, tyckte man, tror jag. Jag har inte lyssnat särskilt mycket på dem och kan inte komma med något eget utlåtande. Men På minuten har väl knappast någonting som motiverar 1:an istället för 4:an. Ingenting som över huvud taget är roligt heller, men jag är nog inte målgruppen. En historia som innehöll orden "snopprelaterad olycka" genererade till exempel hysteriska skratt i livepubliken.

Könsskämten var i och för sig enda behållningen i kommande filmen Supersugen, med Michael Cera, som spelade den nervöse/incestuöse tonårssonen George-Michael i Arrested Development, i en av huvudrollerna. Under de första minuterna har man betat av säkert tio-tjugo varianter på orden kuk, fitta, pattar, sperma, knulla. Jag skrattade riktigt gott (större än så är jag inte) – den första kvarten är verkligen hysteriskt kul, med rapp och fyndig grabbdialog. Sen var det som väntat inte särskilt mycket att ha.

Det var väl det.