Martin Luuk, rea och Peru

Jag var på A.W.B/Beneath-utförsäljningen i veckan. Den var intressant av två anledningar. Den första var att jag mötte Martin Luuk i dörren när jag kom dit. Jag blir alltid glad av honom: att se och läsa det han gör, att tänka på honom, att se honom. Martin Luuk gör mig glad. Han är Sveriges roligaste person, tätt efter världens roligaste person - R. Kelly. Intressant sak nummer två var att se så många hipsters på samma ställe så tidigt på dagen. Det var kö ned i trappen för att komma in i den lilla hörna i Allmänna galleriet som för dagen var vigd åt rea. Och här gällde exakt samma nervösa hysteri som i valfritt köpcentrum under annandagsrean. Ut kyliga kreddposer, in vassa armgågar, stirrig blick och ett trampande fram och tillbaka mellan klädbergen. Knuff, buff, djungelns lag. På JC, på El-Giganten, och på Beneath. Själv blev jag mest tagen av all stress, dessutom verkade det vid en första anblick vara rätt tråkiga kläder till fortfarande rätt dyra priser. Det blev två veckans stora stark på Dova's tvärs över S:t Eriksgatan och en lätt eftermiddagsfylla istället.

I övrigt bjuder jag här på sommarens garanterat fetaste låt. Efter de något ödesmättade första två minuterna är det ren magi. Efter 4:47 lyfter låten ännu en nivå. Det blir helt enkelt inte bättre än så här.