En sån där (ledig) dag

Det tröttaste och tråkigaste man kan göra på våren, är att skriva om våren, om hur härligt allt är helt plötsligt. Så jag skriver om att vara ledig istället. Jag älskar att vara ledig. Jag har aldrig förstått dem som blir rastlösa av att inte jobba, av att bara ha en massa tid att spendera efter eget huvud. Jag har i och för sig aldrig haft ett arbete eller annan sysselsättning som jag fullständigt gått upp i, som betytt något för mig på riktigt, annat än den grundläggande funktionen att ställa mat på bordet. Men ändå.

Hur som helst, en ledig dag är en bra dag. Denna dag vaknade jag strax efter middag, jag åt en vegetarisk pasta bolognese till "frukost" (jag hade givetvis föredragit något som påminde om en frukostbuffet men det fanns inte att tillgå idag), hämtade hem Lost och såg Martin Luuk berätta om sin syn på litteraturen i gårdagens Babel.

Efter en dusch gick jag iväg på tur, Hornstull-Örnsberg-Hornstull. Det egentliga målet var Stockholms stadsmission i Liljeholmen (vid sidan om själva "resan", förstås) men eftersom jag inte vet var det ligger och inte hittade det omedelbart när jag letade bestämde jag mig istället för att bara vara, för att bara gå. Många gånger på vägen tänkte jag att, nej, nu är det nog dags att vända. Men det fanns hela tiden geist kvar för att fortsätta. Promenaden fick sin naturliga vändpunkt på en U-formad brygga vid Vinterviken. Här stannade jag en stund på en bänk vid vattnet. I motljus såg jag isen brista, och jag hörde barn leka och fåglar kvittra. På vägen tillbaka luktade det svagt av jord och hela naturupplevelsen kulminerade då jag gick över en forsade, brusande vårbäck med mynning i Trekanten. Längs vägen såg jag åtskilliga sällskap som drack utomhusöl, en flicka som lekte barfota i linne och byxor i en trädgård och några familjer som precis dukat fram till årets första eftermiddagsgrill. Vad gôtt det såg ut.

Idag var en sån där dag, bara.