Lustifikationstabellen: White men can jump

fredag 30 mars 2007

White men can jump

Igår kväll hölls etermedias Vita huset-korrespondenters middag i Washington. Här käkar journalister och annat mediafolk flerrätters med den politiska eliten. De skrattar, skrockar och bjuder på sig själva. De har det gôtt ihop. Det hade ju inte funkat i Sverige. Den högaktuelle Erik Fichtelius fick otroligt med skit efter att det för några år sedan blev känt att han under en lång period spenderat kvalitetstid med Göran Persson. Deras relation var professionell men det räckte ändå för att hans opartiskhet skulle ifrågasättas. Med rätta. Rapports K-G Bergström tar enligt uppgift inte emot ens en bulle till presskonferenskaffet. Man vill inte gärna förena nytta med nöje.

Hursomhelst. För ett år sedan gjorde Stephen Colbert sin klassiska comedy på temat Bush ett par meter till vänster om just Bush på en liknande pressmiddag. Och igår var kvällen då Karl "Hjärnan bakom Bush" Rove blev MC Rove. Det är roligt. Det tyckte CNN också för under natten har det snackats och skrattats åt hans spexeri (jag har, eftersom jag har jobbat natt och "i skrivande stund" är precis hemkommen och i färd med att gå och lägga mig, sett en hel del CNN under natten). Det finns ju en whigger i varje torr, intellektuell man. Oproportionerligt ofta är det just hiphopen som blir medium när han ska spela Allan. Att göra en rap verkar stå högst på listan över möjliga uttryckssätt. Jag vill minnas att Ingvar Carlsson gjorde en vid ett tillfälle. I MC Rove-videon bör man särskilt lägga märke till posset runt omkring: mannen längst till höger som på ett utmärkt sätt fångar ghettokänslan: låg tyngdpunkt, lätt böjda knän, spastiska nackrörelser och snygga gängtecken med fingrarna, och mannen precis till vänster om Rove som väljer att chilla i avslappnad g-funk-stil. Den enda afroamerikanska mannen väljer att hålla god min och rör sig på ett självklart och sofistikerat sängkammarsoulsätt. Rove själv kan givetvis inte hålla sig från breakdancens mest grundläggande move, jämfotahoppet. Att det hela avslutas med apljud (dock med ansatsen att härma scratching) är pricken över i.

Inga kommentarer: