Ett besök vid skivorna

Jag stod framför mina cd-skivor idag; hade glömt laddaren på jobbet och datorn gick på reservström. Det var första gången på de tre månader som jag har bott i min nuvarande bostad som jag skulle lyssna på en skiva, jag fick till och med plugga in cd-spelaren i väggen, tidigare låg kontakten och bara drog till sig damm.

Det går att hitta en del fint. Exempelvis lyssnade jag på svenska Peauxs självbetitlade album i röd digipack, vackra Steve Reich:ska xylofonrepetitioner och ett och annat lite tristare pukspår. Jag köpte den på Uppsala skivbörs för sådär en fem år sedan, efter att jag hade sett dem uppträda på Norbergsfestivalen. Men den sammatagna upplevelsen vid skivhyllan är trots allt besvikelse, nästan ledsamhet: vad är allt detta, varför är allt så dåligt, varför köpte jag dem, varför står de här? Det är spår från tillfälliga nycker och korta, intensiva insnöanden som gör mig mest bedrövad: där står Black Uhuru och Israel Vibration, där står Lucy Pearl och Jaguar Wright, DJ Food, Poles misslyckade hiphopflört och ett rätt ansenligt gäng Anticon- och andra altrap-skivor. Skivorna från tonårens dykningar ned i den riktigt djupa och grisiga subkulturen är borta sedan länge, vilket är skönt; att tvingas konfronteras med minnet av italiensk gore-/splatterinfluerat synthnoise skulle bli för mycket; jag skulle bli förbannad. Nu står jag alltså snarast lätt nedstämd och pendlar med blicken från vänster till höger och tillbaka igen över de några hundratals titlar som hänger med flytt efter flytt men som nästan aldrig spelas.

Några saker att å andra sidan glädjas över våren 2007: välproducerad blackmetal, kokt potatis på knäckebröd, fruktsallad och Eldkvarns nya.