Glad skit

Idag slötittade jag på Tom Ahlandhs dokumentär "Vi hänger mé", ett porträtt av gamle alkobrallan Uffe Larsson - en ganska deppad liten sak i sin nya Hepatit C-look. Plötsligt slog det mig att jag numera väger mer än den, som det stod i tablån, en gång så runde och glade Uffe Larsson. Att jag precis betalade den sista fakturan till ett, det senaste halvåret obesökt, träningspalats (SATS Telefonplan), gav mig en funderare jag inte välkomnade.

Uffe Larsson turnérar för tillfället land och rike runt med en föreställning om hans hjälte Lennart "Nacka" Skoglund, som föddes och växte upp i samma hus som jag bor i. I huset finns numera en tapetserarbutik i vilken jag tycker att Larsson borde göra slag i saken och klä in den där stolen med sin överblivna hud, som Carina Berg tipsade om för nåt år sen, för att knyta ihop säcken liksom.