Sommarprognos

Pianot och stråkarna ramar storartat in orden om tårar vid farväl. Cymbalerna börjar brusa och ikväll ska han bli full för kärlekens skull. Det är mycket vackert. Det är som sagt något av det bästa just nu. Men samtidigt har jag svårt att tvätta bort bismaken. För varje gång Plura säger ”Hey!” och trummorna, basen och orgeln fyller i målas lätt obehagliga bilder upp framför mina ögon: Det är svensk sommar, kanske förfest, kanske fest, eller efterfest, hon är barfota och skapligt packad, sträcker händerna i luften, det halvfulla glaset i ena handen; hon skrålar med i titelraden och känner faktiskt att, ja, nu är jag full – för kärlekens skull! Sedan sluter hon ögonen och börjar dansa som den tjugo år yngre Mikael Nyqvists Underbara älskade-karaktär hon är. Den här bilden solkar ner stämningen lite, och den är så bound to happen. Det är något med harmonierna och instrumenteringen som inte bara andas ”senapsgas och rosor” utan också lockar fram minsta rajrajpårödvins-tendens. Å andra sidan lär inte jag heller vara den som bangar på att dricka lite för kärlekens skull. Vi får väl se.

I övrigt kan jag informera om att jag i detta nu sitter på ett bibliotek. Det känns inte bra. Jag var förbi InLife och lämnade in min dator tidigare under dagen eftersom den helt plötsligt bara klappade ihop. Bara Gud vet när livet börjar igen. Förhoppningsvis inte senare än nästa vecka men jag vågar inte ens spekulera. Jag hade mest tänkt gå dit och höra vad de trodde kunde felet men det var bara att fylla i en felanmälan och lämna bort den. Inget snack, bara verkstad.