Veckan som gick och Lexus

Det har gått en dryg vecka nu. En vecka utan dator som dessutom ser ut att bli minst två. Det har givetvis varit påfrestande på så många lika plan. Men det har också – tro mig – varit nyttigt. Jag har vid något tillfälle gått och lagt mig vid halv elva, jag har simmat en halvmil, jag har läst två böcker och sett fem konserter, eller en konsert och fyra spelningar om du så vill. Det är inte var vecka det händer kan jag säga.

När jag nu sitter vid lånad dator måste jag förstås kommentera lite från dagens tidningskonsumtion. I SvD Näringsliv har Lexus en helsidesannons, en intervju med Per-Anders Hörlin, en nöjd Lexus-ägare. P-A är mellan femtio och sextio, ledigt klädd i uppknäppt randig skjorta och fräscht solbrun. Han säger så här:

”Jag hade tidigare en diesel-SUV. Min familj tyckte det var skämmigt för det hördes lång väg när jag kom. Visste precis vilken bil jag ville ha istället men blev inte färdig att ta steget. Förrän den där dagen på McDrive. Tjejen kunde inte uppfatta min beställning i micken och bad mig stänga av motorn. Då insåg jag att det var dags att beställa den Lexus RX 400h med hybridteknik som jag funderat över en tid. […] Känns som att byta från lastbil till limousine.”

Det där är ett resonemang som jag tror är allmänmänskligt. Vi har alla varit där: man sitter i den högljudda SUV:en, fan vad man är sugen på hamburgare och pommesfrites och läsk, glider upp framför micken, men, fan, hon hör ju inte, bäst jag byter bil! En sån klassiker.