En söndag på stan

I morgon delas ju Polarpriset ut. För en vecka sedan eller så försökte jag se efter om det hände något särskilt med anledning av det, men hittade inget. Synd tänkte jag. Men så idag var ju både Steve Reich och Sonny Rollins porträtterade i DN. Och där visade det ju sig att det var en del på gång. Så jag stack i väg till Moderna Museet för att kolla på Reichs och hans fru Beryl Korots musik- och videoverk "Three tales": "Hindenburg" om zeppelinaren som brann upp, "Bikini" om atombombsprovningen där, och "Dolly" om det klonade fåret.

Det var väldigt bra. Eller som den svartklädde mannen i övre medelåldern sa till sin svartklädda och rödhåriga kulturtantsfru, medan de gick ner för trapporna för att skaka hand med Reich (som för övrigt hade ramlat och stukat handen, som var lindad. Så kan det gå).
- Det är ett riktigt starkt verk det här.
- Ja, fan-tast!-iskt.
- Ja, det var det verkligen.

"Three tales" handlade i alla fall om människans försök eller besatthet av att bemästra naturen, världen, livet med hjälp av tekniken. Kanske. Musik för piano, stråkar, slagverk, två sopraner och tre tenorer. Det hela gick ut på att tonsätta de tre händelserna, fragment från tidningsartiklar eller korta sekvenser från inspelade intervjuer blev sångtexter, ibland följde ett instrument tonföljden i en persons tal, lät kul. För att sammanfatta: repetetivt, suggestivt, bra. Men stundom kändes videon rätt "b", lite konstigt.

Ett annat Polarevenemang pågår ju just nu, när Kroumata framför Reichs "Drumming" på Konserthuset. Det är slutsålt. Det förbryllar mig lite. Men det ger ju lite hopp om människan och svensken ändå.

Efteråt var jag och såg en allsvensk 1-1-match i Gamla stan. Sen promenerade jag hem. Lundagatan badade i kvällssol och det luktade syren, jag lyssnade på "Blues för Bodil Malmsten" och i Hornstull gick extremt många runt och bar på kassar med hämtmat, chips och läsk. I kväll skulle man mysa tydligen. Det var extremt länge sen jag myste. Jag har haft det trevligt några gånger, visst, men mysa. Det gör jag inte ofta.