Sopranos och zigenare

Just nu (och i princip alltid) är ju Sopranos världens bästa tv. Allt är perfekt. Två avsnitt återstår innan serien är borta för alltid. Då är det nog dags att ta om den från början. Första säsongen såg jag bara sporadiskt på tv och även övriga säsonger fram till nummer fem såg jag på SVT:s kvalitetsdramatimme på söndagarna i år efter år. Det skulle med andra ord vara intressant att se den mer koncentrerat och under en mer koncentrerad tidsperiod.

Kläderna har alltid varit ett kapitel för sig. Jag älskar dem. Tunna hawaii-skjortor, wifebeaters, kostymbyxor, träningsoveraller och mockajackor som plockas samman från ett slags italiensk klädbuffé och kombineras i det oändliga. Särskilt träningsoverallen är det ultimata leisure wear-plagget. Den bärs av en sådan som Paulie "Walnuts" (eller Bobby Baccalieri, för den delen) upp med en värdighet och självklarhet som gör att den inte har något som helst att göra med svenska semesterfirare. Inte heller kan campingfolket bära shorts på samma sätt som Paulie gör i exempelvis sjätte säsongens femtonde avsnitt, när han och Tony ska ut med båten Sea vous play nere i Florida. Ett par enkla grå bomullsshorts som börjar på naveln och slutar strax ovanför knäet, ett vitt linne, en tunn, ljust mintgrön kortärmad skjorta och ett par vita skinnloafers. Det är utan tvivel sommarens look. Riktigt bra scen för övrigt när Paulie packar väskan och stoppar med sig tre par exakt likadana kritvita loafers; vad som än händer kan han stay fresh med krispt vita skinnskor. Det är sådan detalj som skiljer Paulie från det genomsnittliga norduppländska paret en julivecka på Öland. Och som gör honom till en modeförebild.

För övrigt har ju mobstermodet i Sopranos sin tydliga motsvarighet i romerna här på hemmaplan: loafers, kostymbyxor, mocka- och skinnjackor och perfekta, glansiga rockabillyfrisyrer. Det är med andra ord dags att ge romerna den credd de ska ha.