Matkvalitet ger livskvalitet

Eftersom jag har en otrivselvikt om rätt exakt 70 kilo ser jag till att äta så bra jag kan. Justa råvaror, hemlagat, inget onödigt fett, inget onödigt socker. Precis som alla andra älskar jag förstås fett och socker, i rätt lägen och mängder, även om jag knappast går omkring och känner mig sugen på det. Det handlar om att disciplinera kroppen till ointresse för godsakerna.

Mina skåp ser helt enkelt väldigt lite ut som Du är vad du äter-människornas skafferier och frysar. Inget godis, inga kakor, inga pizzor, inga chips, inga kex, ingen glass. Men så får jag också sota för precis det en kväll som denna, när jag efter en sen middag på ett par knäckeskivor med tysk, ekologisk vitlöks- och örtfärskost och alfalfagroddar plus en halv galiamelon, fortfarande känner mig hungrig. Eller "sugen", kanske.

Jag öppnar alla skåp, trots att jag mycket väl vet att det för tillfället inte finns något där att hämta, och stänger dem igen. Så när jag ska svulla snedstreck bulimiskt hetsäta blir det istället (a) en halv burk vita bönor med vitvinsvinäger, olivolja, salt och peppar, (b) lite naturell yoghurt och (c) ett par nypor solroskärnor framför diskbänken. Det är inte tillfredsställande i sådana lägen, men, som Cajsa Warg sa...