Projektet med stort p (P)

Vissa projekt är så stora att det tar emot att över huvud taget sätta i gång. Det går inte att på förhand ens föreställa sig hur det ser ut på slutet, eller när detta slut kommer att inträffa.

Det finns många exempel. Några: att börja träna en otränad kropp, att gräva sig igenom diskografin till en artist eller ett band som släppt skivor under två eller fler decennier, att börja beta av de litterära klassikerna, att sortera högen med "viktiga papper" slash papper som legat bland strumporna i flera år. Och att börja se ett amerikanskt kvalitetsdrama med fyra till sju redan sända säsonger om tolv till tjugofyra avsnitt á fyrtiotvå till femtioåtta minuter styck. Men vissa saker ska bara göras, oavsett hur mycket energi och tid man måste investera.

Så efter femtio avsnitt Curb your enthusiasm under omkring en vecka har jag nu börjat det kanske största projekt av alla - att se The west wing från början. Första säsongens tjugotvå episoder snabbt, småknasigt politisk drama har lagts till handlingarna. Plus två andrasäsongsavsnitt. Jag är förstås helt fast.

Den stora fördelen med detta projekt i förhållande till exempelvis träningen av den otränade kroppen är, förutom möjligheten till en vågrät position under tiden, den tydliga och linjära utvecklingen. Jag kan se framstegen och riktningen - efter avsnitt 17 kommer avsnitt 18, och så vidare. Motions- och styrketräning å sin sida har efter dryga två och en halv månad inte givit någon som helst synbar utdelning. Låt vara att jag har tränat sporadiskt snarare än regelbundet, men något tecken på att man är på rätt spår efter några månader tycker jag ändå att man ska kunna begära.