Drömmen vs. verkligheten, 1-0

Förra veckan flyttade jag till en ny lägenhet. Eller "lägenhet" är att ta i, det är någon form av boyta. Hur som helst, veckan eller veckorna innan flytten växte ett plötsligt och intensivt inredningsintresse fram. Inte så att jag spenderade dag och natt i möbelbutiker och omgiven av inredningsmagasin, men jag började fundera en del kring bomiljö, möbler och inredningslösningar.

Första köpet blev en lampa på Tradera (det andra och tredje/sista köpet blev ett slitet bord respektive två slitna stolar för totalt 300 kronor), och det gjorde jag innan jag hade sett den nya lägenheten/boytan. Dumt. För i mitt nya hem sitter något slags fast installation i taket. Jag kan ingenting om elektricitet och därför är det, om inte omöjligt, åtminstone skapligt meckigt att ersätta den mönstrade glaslampan som fanns när jag flyttade in.

I dag hämtade jag till slut paketet med min lampa, efter att säljaren förhalat processen i två veckor. Att öppna paketet innebar höjden av besvikelse. Inte så mycket i form av tårar och bitterhet, mer ett slags förväntad, lågintensiv besvikelse. Ett i raden av jaha:n. Lampan såg förvisso ut som förväntat, en vit aluminiumskärm, rätt och slätt. Men tanken som slog mig var ändå - varför köpte jag den här? Föreställningen om lampan, att på förhand placera den i ett förväntat och imaginärt hem, tillsammans med andra förväntade och imaginära möbler och detaljer, var så mycket mer och så mycket vackrare än verkligheten. Det mest överraskande är alltså snarast att den insikten faktiskt kom som något av en överraskning.