Om P3
Jag tror att P3:s målgrupp är människor mellan 15 och 40, eller något i den stilen. Alltså borde jag rent teoretiskt åtminstone kunna ha kanalen på medan jag äter brunch på jobbet. Men det går inte. Eftersom dagens sommarpratare var ointressant och jag gärna ville ljudsätta måltiden testade jag för första gången på många månader att lyssna på program 3. "Christer", läste jag i tablån, och tänkte att det kan ju vara underhållande, kan det inte?
Nej, kan jag konstatera. Jag uthärdade i ett par, tre minuter innan jag var tvungen att höja rösten och i princip skälla ut radioapparaten för att lösgöra irritationen, och sedan byta tillbaka det tråkiga men trots allt uthärdliga Sommar. I Christer fick så kallat vanligt folk ringa in och berätta vilka djur de var rädda för - en värmländsk, glad tjej var rädd för möss, och en kille kring tjugo berättade att han var rädd för varulvar! Exakt där fick jag nog.
Samma känsla fick jag i dag, som jag har jag fått de senaste gångerna när jag har försökt lyssna på P3. Utan frivilligt von oben-perspektiv kan jag helt frankt påstå: det är alldeles för svennigt för mig. Ointressant folk som ska ringa in och påverka innehållet genom meningslösa historier (och än värre - hälsningar!) och en mix på olyssningsbar och intetsägande musik. Jag lägger rent av stolthet i att jag inte har en aning om vilken sommarens "plåga" är.
7 kommentarer:
jag har alltid tyckt att det är märkligt med folk som ringer in och önskar låtar. ringa, sitta i telefonkö och kanske med mycket tur få önska sin Nirvanalåt ("för att den påminner om sommaren då jag träffade min kille"). det är alltid gamla låtar också. jag kan tycka att man borde ha haft chansen att skaffa den låten själv vid det här laget.
verkligen. "smells like teen spirit" har man nog om man gillar nirvana extremt mycket, ännu hellre om det är "ens låt".
men än mer otroligt är det med folk som ringer in och berättar att de är rädda för något djur.
man sitter på jobbet som ansvarig på ett jordgubbsplock som regnat bort och lyssnar på christer och tänker att ja vafan jag är ju rädd för möss och så slår man sitt 031-nummer, och b e r ä t t a r det...
Radio för vanligt folk! Inga konstigheter! Radio för folk som är som folk är mest. Jag blir galen!
nu förstår jag ingenting! medhåll, mothåll? ironi, saklighet? torrhet, blöthet?
Ett oartikulerat medhåll.
idag lyssnade jag ännu lite mer på p3. kanske en halvtimmes christer på jobbet. relationsråd... kitty. göteborg. jag lämnar det där.
kom även på att jag som typ 13-åring på allvar trodde att NRJs önsketimme var ett forum för faktiskt önskningar... jag ringde in och önskade rage against the machine, sepultura... men vi (jag + kompis) fick aldrig våra önskningar uppspelade, istället satt vi spänt framför radion och lyssnade på samma låtar som de kört under dagen. som ursäkt kan nämnas att reklamradion var ung, så också jag. senare kom jag till insikt om saker och ting, och slutade ringa.
kul ändå om dom smugit in sepultura, där någonstans mellan sash och faithless.
Skicka en kommentar